tillbaka i mora nu efter en kort vistelse i de jämtländska skogarna

påsken spenderades i skärvången tillsammans med några utav de personer jag tycker mest om i hela världen
mina fina släkt

vet inte vad det är med denna lilla gula stuga med vita knutar
men något med den gör att man varje år längtar tillbaka

men iår saknades något..

du saknades nicke

tur då att vi har en stor släkt så det fortfarande blir krånglig att ta sig till och från bastutjärn
vi har under helgen lärt oss att:

• trångt är grejen, till ett hus som rymmer fler människor än du kan räkna på fingrarna OCH tårna har man byggt en bsatu som rymmer tre, på sin höjd fyra.
• ännu en gång, trångt är grejen. på en skoterkälke gjord för kanske tre personer tryckte vi ihop oss fem personer, plus en väska, plus två kontar, plus två borrar, plus en fiskeryggsäck...det var.... trångt..
• solen tar bättre än man tror, stackars elina föll offer för dess strålar och drabbades därför av sömnsvårigheter då hennes ansikte var så rött och ömt att det inte gick att vidröra
• mat kan man inte få för mycket av, fullpackade bilar anlände till skärvången på fredagen, dessa bilar bestod alla till 90% av just det, MAT
• sjön utanför huset är DÖD varje år envisas vi och varje år frågar vi oss själva varför vi ens försöker
• vi har det bra, det är inte många som har samma fina möjligheter som oss att få åka iväg till stugan och umgås med sina nära och kära på samma sätt som vi gör. det är nog vi alla tacksamma för

Jag vill tacka alla er för en underbar påskhelg, som tyvärr gjorde det ännu tyngre att åka tillbaka till mora
och även om jag kanske visar det minst, är jag en utav de som uppskattar dessa dagar tillsammans mest.