vi springer genom staden, jag och jessika. vi är omgivna av människor, men ändå helt ensamma.
det är halloween och staden är inte som det brukar. m
örkret verkar ha hittat till stadens alla hörn och det förde med sig en sjukdom som förvandlade vanliga människor till monster.
överallt ligger människor, eller rester av vad som brukade vara människor, en del saknar ben, andra armar och på en del ställen rullar huvuden utan kroppar omkring.
det alla människor har gemensamt är att de tyckts alla sakna pupiller, deras ögon är istället bara strimmor av blod.
Polisen försöker samla ihop människorna i platspåsar för att få stopp på sjukdomen. Vi springer över parkeringen, desperata för att få komma in, låsa dörren och stänga oss ute från den sjuka världen omkring oss.
Polisen är där när vi springer, människor utan ben skriker efter oss, ett huvud kommer rullande emot oss och skriker " JAG DOG AV ETT PISKRAPP PÅ RYGGEN!" vi forstätter springa, aldrig förut har vägen varit så lång och aldrig förut har stegen varit så tunga.
Vi följer efter vår granne in i huset, medvetna om att det kan finnas smittade människor i huset så vi väljer att ta trapporna istället för hissen.
väl uppe för andra trappan vänder sig vår granne om. Han saknar precis som alla människor utanför pupiller, vi springer trots att vi vet att det är lönlöst,
jag hinner ta mig till hissen innan han är ifatt mig, han lyfter pistolen och trycker av. Skottet sitter i huvudet.
Men precis som resten av staden, kunde jag inte dö. Inte ikväll. Letar mig runt efter en spegel, har jag blivit som dom andra?
Ögonen blir för tunga och "Vacker och lugn" börjar spelas högre och högre vid mitt öra och det är äntligen dags att vakna.
välkomna till en vanlig natt i malins huvud.