tack ni fina som finns kvar, trots att jag åkte

happ, då har vi närmat oss slutet på denna storstadsvistelse
har hunnits med ganska mycket men ändå på tok för lite
hade ju som velat träffa min fina goslinda
menmen, hon påstår jag att hon ska ta räserbilen förbi mora någon dag
jag får längta efter den dagen helt enkelt
nu ska jag försöka packa ihop mitt liv här igen
det blir mindre och mindre för varje gång.
lite märkligt ändå hur man tror att det ska stanna upp när man försvinner,
och att man sedan kommer tillbaka för att upptäcka att allt fortsatt som vanligt
minus dig





imorgon kommer dagen vi alla väntat på
jakkeooh ska klippa sig

Kommentarer
vi vet vart din brevlåda bor
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0