bara rösten gör mig svag

det är något särskilt med att komma hem
det känns ovant till en början
sen efter bara en liten stund,
precis som vanligt.
alla minnen får det att kännas som att man aldrig varit borta

men det har ändå gått två och ett halvt år nu
och alla som flyttat hemifrån vet att det är svårt att vara på två ställen samtidigt
eller ja, alla som är människor överhuvudtaget vet att det är svårt att vara på två ställen samtidigt...

jag tror att det jag vill komma fram till är att jag är glad att jag har vänner som förstår det
att jag inte kan vara här, när jag är där
och som ändå finns kvar

för i slutändan handlar det nog ändå inte om hur många vänner du haft genom livet
utan snarare om hur många som verkligen fanns där
oavsett vad


Kommentarer
vi vet vart din brevlåda bor
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0