en sliten malla har tagit sig genom dagen med ytterst små marginaler
inte nog med att man vaknar upp som om man varit död i ett sekel med uttorkad mun, huvudvärk och igentäppt näsa,
nä man ska dessutom försöka leva med ångesten och paniken som spridit sig i kroppen under tiden man varit hemma från skolan
tänk vad skönt det vore om världen stannade upp när man blev sjuk
för det här har jag verkligen inte tid med

(till middag idag blev det chokladbollar och kaffe...)