hemma igen efter en kort vistelse i byn som saknar tillhörighet
man blandar dialekter lite som man vill där i ingenmansland
ibland värmländska
ibland göteborska
ibland serbokroatiska
det var inte alltid så lätt att hänga med.

Tråkigt att vår första viselse i byn skulle ske på detta vis och av denna anledning,
men vi fick iallafall åka dit och vara där för vår vän, och det var det viktigaste för oss.
Även om vi inte finns där hos er längre så lämnade vi vår styrka och vår kärlek hos er, och jag hoppas att ni känner att när ni behöver oss, så finns vi där.

finaste Mrksics

<3