söndermarken jagar mig, men jag är inte där

jag klättrar uppför ett berg, mjölksyran fräter sönder mina muskler
jag kan inte avgöra om jag är halvvägs, eller om jag precis börjat
mina armar börjar ge vika, mina ögon tappar fokus

men om jag ger upp nu, om jag släpper taget
så kommer jag falla

så jag måste hänga kvar
vänta tills mjölksyran ger med sig
sen fortsätta klättra


Kommentarer
vi vet vart din brevlåda bor
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0