idag var en dag av krossade drömmar.
det är utan tvekan värsta med att idrotta....

...att man ibland måste förlora

hundratals timmar har vi spenderat för att få stå som segrare i Malmö arena nästa helg

och på sextio minuter så är den drömmen förlorad,
all träning förgäves,
alla timmars slit, för ingenting

Det är nu man undrar om det är värt det?
Om det är värt att offra sitt privatliv för att snubbla på mållinjen?
Är det värt alla dessa tunga förluster, då man tvingas återvända hem med gråten i halsen?

Alla ni som någon gång känt segerns sötma vet att svaret är, ja.
Det är värt varje förlust,
det är värt varje droppe svett,
det är värt varje timme på en buss,
för när du står som segrare spelar tidigare förluster ingen roll.